Tänk om alla soldater kunde sova…

Morgonens Checkpoint blev en liten rysare. Just när vi skulle gå in i den långa korridoren av stål, så hände något som fick alla väntande att plötsigt resa sig och rusa mot ingången. Jag tog ett steg tillbaka och kom utanför korridoren, Brigitta hamnade innanför och klämdes emellan galler och folk. Jag skrek "stop" och "swaie", men ingen lyssnade och Brigitta kunde efter ett tag ta sig ut med ont i bröstet och en arm. Det lugnade strax ner sig, men det kändes lite läskigt när vi vandrade gången upp och männen vek undan och lät oss komma fram. Vad är det som triggar igång folket? Sedan öppnades vändkorset av den väldigt otrevlige soldaten och jag gick ner i stora hallen. Brigitta kom ner lite senare och berättade att soldaten sov. Han sov fortfarande när vi gick hem vid halv åtta, och folk bara log och skakade på huvudet. Det blev väldigt kaotiskt vid sista ID-kontrollen eftersom soldaten längst uppe sov och inte reglerade tillflödet, och det är ett förfärligt ställe att vara på och bli vittne till hur människors värde är lika med noll.

Naturligtvis har vi varit med på demonstration idag också, eftersom det nu är precis 40 år sedan kriget började som ledde till denna långa outhärdliga ockupation. Demonstrationen gick lugnt tillväga, men vi håller armén sysselsatt. Tänk om de kunde lägga ifrån sig vapnen och sova…


 

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s