Var är solidariteten?

Ikväll reste jag med bussen från Jerusalem tillbaka till Betlehem. Klockan var halv sex och de flesta av mina medpassagerare kände jag igen, det var samma människor som jag brukar möta vid Checkpointen i tidig morgonstund. De känner oftare igen oss, än vad vi kommer ihåg alla dem, och jag hamnade bredvid en man som var från Hebron. De flesta var smutsiga och trötta. Resan började med en stor omväg och det verkade som om vi skulle åka åt rakt motsatt håll, men av någon anledning var den vanliga vägen avstängd. Innan vi lämnat Jerusalem blev den fullproppade bussen stoppad av tre soldater, som ville se ID-handlingar och tillstånd.Jag behövde bara vifta med mitt svenska pass, men alla kom inte lika lindrigt undan. Några blev utkommenderade och fick vänta medan soldaterna kontrollerade dem. Efter lång väntan, fick alla tillbaka sina handlingar och vi kunde fortsätta till Betlehem. Där väntade en oändlig kö på att få komma igenom ID-kontrollen. Folket ville att jag skulle gå in före dem, jag hade snällt ställt mig i kön, men allt gick så  långsamt. Jag gick in och ropade till soldaten, som halvlåg ovanför, att han skulle öppna en ID-kontroll till, eftersom det var så många som väntade. Det hade han inte lust till, så jag fick ringa ett telnr med samma begäran. Inget hände. Ute växte kön och irritationen. Jag trodde att de skulle spränga dörren och det blev ett väldigt oväsen. Då vaknade soldaten och jag blev rädd att han skulle skjuta tårgas, men soldaten i ID-buren viftade fram mig före alla andra, kanske för att jag inte skulle se vad som hände. Jag vandrade hemåt med en fruktansvärd ilska inombords. Var finns solidariteten med dessa palestinska arbetare? De som skulle ner till Hebron och ännu längre, ska först igenom checkpointen, sedan ta bil eller buss upp till Hebronbussarna. för att därefter på dåliga vägar och flera kontroller nå hemmen. Säkert är de inte hemma före åtta, kanske nio, för att tidigt nästa morgon kanske köa i flera timmar för att ta sig till arbetet. Svenska fackföreningar brukar ju gärna visa solidaritet för att värna svenska arbetare. Sträcker sig solidariteten inte längre? Undrar en som undrat förr.

 

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s