Det började så bra, vi vandrade iväg på vår skolpatrull. Jean och jag stannade vid Ibrahimi Mosqes Checkpoint. Allt var lugnt, efter en halvtimma blev jag plötsligt så varm. Av åkte mössa och jacka, jag kände hur all kraft rann iväg. Jag blev inte yr, men satte mig ner på trottoaren några gånger. Munnen var torr, som av sandpapper och jag kände mig så förfärligt svag. Jean fick följa mig hem, jag var osäker på om jag skulle klara vägen själv. Det blev sängen och jag sov nästan oavbrutet i mer än 24 timmar. Igår fick jag åka till en akut-läkare, som gav mig antibiotika och en andningskur med Bricanyl. Nu kan det bara bli bättre.