Nu hoppas jag att jag är på bättringsvägen, även om mina ben känns svaga, som på en nyfödd fölunge. Plockar ihop all smutsig tvätt, går ner och startar tvättmaskinen. Förundras över hur smutsigt allt är i alla utrymmen. Och kallt. Jean sitter och gör en hemläxa, hon är fortfarande svag och har glömt att det var Askonsdagen den här veckan. Det är mycket som glömts i vår dvala.

I går skickade jag min uppsägning med CPT till vår Coordinator. Det är nu slutet på mitt treårskontrakt och jag känner att jag nu måste hem, tappat kraft och kondition efter mer än en vecka i sängen. Bokade om flyget. Har lovat Jean, att inte åka hem före henne, så det blir samma dag för oss båda, som vi lämnar teamet och Hebron. Känns inte som ett nederlag. Jag har fått nog av Checkpointar och soldater. Kommer att sakna människorna, men kan ju resa tillbaka när det blir andra tider.