Fylld Fårnacke

 

Efter första feberattacken vaknade jag upp torsdagsmorgon den 7e februari och lämnade mitt nu ganska varma rum, för att se om jag kunde brygga lite svenskt Zoega kaffe.

Vårt allmänna utrymme var inget utrymme alls. Överallt kläder, slängda just som folk kommit innanför dörren. Kameror och laptoppar på matbordet. Diskstället var fullt av ren disk, sedan några dagar. På varje utrymme trängdes smutsig disk, allt i en enda röra. Vid ett kort morgonmöte, bestämdes att vi skulle säga farväl till Patrik vid en lunch på Abu Mazen restaurang. Han skulle lämna teamet för att resa till CPT-teamet i Kurdistan och på önskelistan inför avresan stod Fylld Fårnacke på ovan nämnda restaurang. Jag tog tag i röran i köket och lyckades få allt rent och saker på sina rätta platser.

Jean mådde verkligen inte bra. Hostade och frös, men beslutade, trots det, att följa med Jonathan, mig och Patrik till lunchstället. Vi vandrade sakta upp till Bab Il Sawiya, där vi fick tag i en taxi. Jag såg hur Jean skakade i hela kroppen. Hon är en så underbar person, lyser upp i ett stort leende så fort jag tittar på henne. ”Jag är så glad att du är här”. Hon är fyllda 82 och har tillbringat många år i Japan, utsänd av sitt Konvent. Jean älskar Patrik och ville för allt i världen inte missa hans sista lunch med oss.

Vi fick ett bord och gjorde vår beställning, Stuffed Sheep Neck. Det låter inget vidare, men ska vara det bästa man kan äta i Hebron. In kommer soppa och sedan alla dessa små tallrikar med sallader. Sedan kommer faten med huvudmenyn. Stora fat. Jean tittar på maten och ler. Hon äter ingenting och frågade några dagar senare om hon ätit något. Hennes minne tog slut vid salladen, det sista hon kom ihåg. Jag kunde äta en del av den härliga nacken, sedan packades all överbliven mat omsorgsfullt ner i en stor kartong och vi fick tag i en taxi som tog oss hem. Jean höll sig uppe för att ta farväl av Patrik, innan hon kröp till sängs igen. Själv var jag otroligt trött och vaknade upp nästa morgon brinnande av feber.  Vi skulle nog inte ha gett oss iväg på restaurangäventyret. Nu blev det sängen några dagar till med feber och hosta som kom och gick. Äventyret fortsätter…

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s