This is my Land

Ata Jaber är en av de äldsta vännerna till CPT i Hebron. Han och hans familj bor i Baaqá Valley med illegala bosättningar till grannar. Grannar som har stulit mer och mer land från familjen.
I söndags var det femton år sedan, som hans hus demolerades och revs för första gången. När hans hus rivits för andra gången fick han hjälp av en israelisk organisation, ICADH, att bygga sitt tredje hus, som han nu har papper på ska få stå kvar. På andra sidan av den stora vägen ligger Kiryat Arba och bosättningen Har Sina. Den sistnämnda fortsatte man att bygga på medan den sk ”frysningen” skulle stoppa bygganden. Där bor också hans bröder med familjer och Atas mamma. Många gånger blir de attackerade av bosättarna och jag minns en sen kväll, när en av bröderna ringde till oss på CPT. Ett hundratal aggresiva bosättare omringade husen, kastade sten och skrek att familjerna skulle ge sig av. Genom telefonen kunde jag höra dem. Vi tillkallade polis och inkräktarna gav sig av. Utan att behöva stå för sitt tilltag, naturligtvis.
Familjen har fått sina skördar förstörda, vattenledningar sönderskurna och bilar uppbrända. Men de framhärdar och har dokument sedan Ottomantiden att marken är deras. Trots det så har mark konfiskerats och stulits ifrån dem.
Igår mötte jag Ata och han följde med till vårt hus. Han berättade att dagen innan hade han fått besök av Civil Administration, en man från Domstolen, samt ledaren för den illegala bosättningen. Bosättaren hävdade att Atas familj hade stulit hans mark och att han nu ville ha den tillbaka. ”Gud har gett oss marken och landet”.
Ata som har papper på att han är ägare till marken, känner sig totalt hjälplös. ”De gör precis som de vill”. Om en månad ska bosättarens krav upp i domstol och det ska avgöras om familjens mark ska övergå till de illegala bosättarna.
”När de gick, kramade de om varandra”, sa Ata, ”men det var ingen som gav mig någon kram, utgången är given”.

Hur kan någon komma från världens alla hörn och hävda att de äger mark, som utan bevis sägs ha bebotts av förfäder, när Palestinierna som kördes bort för 65 år sedan från sina hem, fortfarande med nyckeln till huset kvar, förvägras rätten att vare sig minnas eller kräva sina hem tillbaka.
Ca fem miljoner flyktingar från 1948 väntar på rättvisa och ett drägligt liv.

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s