Svart tisdag

Det var nog en riktig Tycho Brahe-dag i tisdags.

Redan vid sju-tiden på morgonen, kom en av de kvinnliga lärarna fram till mig vid Checkpointen och berättade om de två män som dödats av soldaterna under natten. Jag hade haft mina aningar under kvällen innan. Granatsmällar hördes av och till, drönare hovrade över oss. Det var dov spänning i luften.

Efter någon halvtimma började soldaterna, vid Checkpointen lite längre bort, skjuta tårgas. ISM-arna, som vaktade där, ringde och sa att minst tio tårgaskanistrar hade fyrats av. De var i skydd, men kunde inte komma därifrån på grund av all gas. Vi tänkte att vi skulle kunna undsätta dem på något sätt, men gick rakt in i den osynliga gasen. Det sved fruktansvärt i ögonen och tårarna bara rann. Jag hade förberett mig med våtservetter, vilket inte hjälpte alls. Gasen spred sig in över flickskolan och bort mot vår Checkpoint. Gabriel tänkte att vi skulle kunna ta oss fram bakvägen, men gasen fick mig att säga stopp, ”nu går jag inte längre”.

Vi skyndade hem till teamet, JoAnn var på väg till Apoteket, för att hitta något medel mot gasen. Jag kokade några ägg, så vi skulle få i oss lite näring. Fortfarande hörde vi smällarna från både granater och tårgas. Vi delade upp oss i två grupper. JoAnn och Yusef skulle ta sig upp i stan, för att försöka träffa familjerna till de dödade.

Jag och Gabriel skulle gå åt andra hållet. ISMarna var i säkerhet men vi fick veta att eleverna på Ibrahimiskolan hade fått gå hem, och då visste vi , att nu skulle stenkastning och tårgas börja växlas igen. Vi fick också veta att en bulldozer att körts upp vid de illegala utgrävningarna uppe på Tel Rumeida. En bulldozer skulle göra arkeologiska utgrävningar?

Gabriel och jag skulle också vakta Cordobaskolan, när elever och lärare var på hemväg. Vi tänkte ta oss upp till Tel Rumeida dessförinnan, för att se vad som var på gång, men blev fördröjda av folk som ville prata. Det var som feber i hela stan. Allt kändes osäkert, och när eleverna från Cordobaskolan skulle hem, så stängdes Checkpointen. Senare tog stenkastning vid, vilket besvarades med tårgas och ljudgranater. Det fortsatte till långt in på natten.

De två dödade männen, var de två misstänkta kidnapparna, vilka misstänktes ha dödat tre judiska tonåringar. Inga förhör hade hållits, ingen anhållan eller rättegång. Familjernas hus hade rivits och arme’n hade gått bärsärkagång över hela Västbanken. Gaza hade bombats, flera tusen hade dödats och otaliga hade satts i fängelse. Nu kokade det.

Begravning hölls samma dag. Tusentals följde de dödade till gravarna. JoAnn och Yusef var där med den stora massan och kom senare helt frustrerade och utkörda hem.

Gabriel, som skulle laga middag, försvann ut och vi tvivlade på att det skulle bli någon middag. Så plötsligt kom han, med kycklingswarma och dessutom en tårta till Yusef, som fyllde år. Tidigt bröt vi upp, alla var trötta och uppjagade.

Det blev inte många minuter sömn den natten. Alldeles för mycket hade hänt under dagen och hjärnan var i full aktivitet. Under efternatten satte jag mig att skriva i bloggen om något helt annat och sov nog en timma, innan väckarklockan ringde igen.

Det var en riktigt svart tisdag.

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Svart tisdag

  1. Ett Eko skriver:

    Det är svårt att föreställa sig allt det hemska när man är hemma i den lugna vardagen….. Ta hand om dig! /fam Styrbjörn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s