Så många möten – så många öden.

…och så många fötter. Så många skor. En del hasar sig fram på badtofflor, andra på skor, där spåren av lång vandring är synliga. Trasiga skor, smutsiga skor. Hälar med stora blåsor. Trötta fötter. Men fötter, som har ett mål. ”Det är vandringen, som är mödan värd.” Hoppas verkligen att det blir så!

Jag försöker vara varsam med kameran. Vill inte dokumentera människors utsatthet för närgånget i bild. Det är det så många andra som gör. Det är människorna som jag bär med mig. De skrikande poliserna vill jag helst slippa, men de finns här också. Som de två i polisbilen idag, ”for the last time, no more tents here!” Inte vet jag hur länge tälten fick stå kvar, gruppen i det närmaste tältet verkade inte ta notis om arga poliser. De hade biljetter till Kavala. När jag sa att det var omöjligt, så visade de sina biljetter triumfatoriskt och vi skrattade hjärtligt tillsammans. Kvinnorna med barnen på cementplattorna fanns också kvar i väntan på färja.

Ett annat par skrattade inte. Två dagar utan WC, då kan man hålla sig för skratt. Det är inte mänskligt att folk på flykt, tvingas avstå från all värdighet och utstå det mest förödmjukande. Men så är det för skarorna som är på flykt.

På torsdagsmorgonen var alla tält, alla flyktingar borta. Nej, de var inte borta, de fanns på bakgatorna och i buskagen. Förhoppningsfullt får de börja sin fortsatta resa så snart som möjligt. Samtidigt kommer det varje dag flera tusen människor över havet – och de har lång väg kvar. När jag ser hur de behandlas, på vägen upp igenom Europa, vill jag bara gråta. Och hoppas att det inte är någon som jag känner igen, som visas på bilderna.

De första veckornas totala kaos, har lugnat ner sig. De stora hjälporganisationerna syns nu till. Vi saknade dem förtvivlat när allt var som värst. Journalisterna och intervjuerna. Allt tar sin tid.   Tur att de inte var så intensiva när allting var som värst. I går följde vi med journalist och fotograf från UNT till Kara Tepe och Pikba. De skriver bl a en digital dagbok, som man kan följa på deras sida. Intressant att följa dem. Glöm inte heller Agenda i morgon kväll. Det blir spännande att se vad Eva Elmsäter har sett.

Vi började vår dag med SKRs bön för människor på flykt och hoppas att den får följa med i morgondagens alla gudstjänster. Var rädda om er där ute! Pax et Bonum.

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i CPT, Flyktingar, Fred, hjälparbete, Kyrka, Lesbos, Svenska kyrkan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s