Laudate, laudate..

…sjunger duvorna i Mytilene. ”Sjung lovsång, sjung lovsång…”

Klädsorteringen på Pikpa väntar mig idag. Som igår och i förrgår. Ett föga upplyftande arbete, men som Sylvia sade igår: ”Det här arbetet sorterar ut riktiga volontärer, från de som bara är här för sin egen skull”. Och vem vill inte vara ”riktig” volontär?          Det doneras ett stort antal kläder, skor och andra saker till flyktinglägren på Lesbos.   Jag blir glad när jag öppnar en kasse med rena välvårdade kläder, mindre glad när jag öppnar en kasse, som luktar illa, där kläderna kan vara både smutsiga och trasiga. Sedan återstår att sortera i manligt, kvinnligt, flickor och pojkar, för att därefter sortera i storlekar, så att var sak kommer på rätt plats i affären.

Den magiska natten på stranden i fredags, satte sina spår. Det var en meditativ natt, med vågornas oupphörliga skvalpande. Ibland kom de ilsket fräsande, för att sedan lugna ner sig till nästa anfall. Det vita skummet, liksom försökte undkomma sitt utslocknande, genom att dra sig lite norrut längs stranden där det till slut förenade sig med gammal vass, som ligger vid strandkanten. Igen och igen och igen…

Det kändes mörkt och hemligt, när vi kom till platsen, strax efter midnatt. Räddningsteamet plockade fram tjocka filtar från den oranga hyddan, som visade platsen för nätternas spejande. Bredde ut filtarna, kring det som kunde vara en lägereld, på lastpallar, och tog fram kikare. Vi spejade och samtalade utan att se varandras ansikten. På andra sidan såg vi alla ljusen från den turkiska sidan. Gränsvakternas båtar. När jag efter några timmar reste mig upp, kändes det som om jag var sjösjuk. Vågorna verkade ha inplanterat sig i min kropp, vandrade lätt gungande längs stranden. Det ljusnade så småningom, ingen båt hade kommit åt vårt håll. Sömniga gick vi mot flygplatsen, där vi fick tag i en taxi. Lördagsmorgon. Allt stilla.

Sov en stund innan jag for till Pikpa. Åt lunch. När jag skulle diska min tallrik, snubblade jag och slog upp ett sår på ena benet. Jag kanske var för trött efter natten, blev omplåstrad av sjuksköterskan. Städade lite innan jag for hem. Ikväll skulle det inte bli sent i säng.

Nästa dag var vi alla lediga. Min plan var att åka till stranden, vila och bada. Av det blev det ingenting. För trött, sov på eftermiddagen. Kände mig helt slut. Förmodligen var det vaknatten som förföljde mig.

Nästa morgon var energin tillbaka. Det var Eid al Adha och vi väntade på att få åka ut till Pikpa, för att delta i festligheterna. Maten blev inte klar förrän framåt kvällen. Alla var glada. Det dansades och barnen hade fått ”nya” kläder.  Farsi, dari, tigrini, arabiska, franska, italienska, tyska, engelska. Vilket sammelsurium av språk det är ute på flyktinglägret. Vilken förmån det är med alla dessa möten!

Dagen har flytt, imorgon är en annan dag, då sjunger duvorna igen…

Laudate, laudate…

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s