Att välja sina strider…

Som sagt…2019 var i stora stycken ett skitår, (om jag får skriva så).

Birgittadagen, den 7/10, klev jag av tåget i Rättvik, eller rättare sagt, resväskan missade trappsteget och slet mig och min stackars högra överarm ner på perrongen. Bomber och granater! Det gjorde blixtrande ont! Anna mötte mig vid tåget och såg nog hur illa det gick och ville köra mig till akuten i Mora eller Falun. Jag hade ju åkt upp till Stiftsgården för att vara Återbrukspräst en vecka. Inte kunde jag åka till sjukhuset då! Jag hade ju värktabletter med mig och Voltaren. Men det var ONT! Lars, som är sjukvårdsutbildad, kunde nästa dag konstatera att ingenting var brutet. Själv hade jag pallat upp min arm med kuddar och låg stilla som en tennsoldat hela nätterna – det gjorde vansinnigt ont när jag rörde på mig.

Veckan gick i värkens tecken, lite orolig var jag nog för hur jag skulle klara resväskan när jag skulle av och på tåget på söndagen. Jag hann med högmässan i Rättvik innan Lars körde mig till tåget och lyfte upp min väska. Thomas Jansson höll en fantastiskt fin predikan om den imaginära världen. Den del som vi bara kan ana. Världen är full av änglar! Hjälpen följde mig hela vägen hem till Bagis.

Nästa dag började min kamp med sjukvården. Jag gick till vårdcentralen och lättakuten. Läkaren ger mig två sprutor med cortison och värktabletter. Jag undrar om man inte kan röntga, men får till svar att man kan inte röntga mjukdelar. Har svårt att sova på nätterna. Så fort jag rör mig, vaknar jag av att det gör ont. Fredag och jag känner mig ganska hängig, tar blodtrycket, 108/55, oj då! Ringer VC och får en tid nästa vecka. Tisdag, doktorn sjuk, men några timmar senare får jag träffa Marina, hon skriver ut starkare tabletter för att kunna sova och när jag undrar om jag kanske ska gå på sjukgymnastik, så tycker hon att det är en bra idé. Jag hinner bara hem, så ringer någon från Dalens rehab och ger mig en tid till en sjukgymnast. Jag tycker väldigt mycket om Dalens sjukhus och all personal. De har en underbar trädgård och ett fint Café. Torsdag natt vaknar jag med sprängande värk i mellangärdet! Det blir värre och värre…jag känner igen den där värken, sedan många år tillbaka, när jag opererade bort gallblåsan. Varför nu? Tar fram burken med de starka värktabletterna… Kodein! Det tål jag ju inte! Det vet jag ju, men hade glömt. På söndagarna brukar vi få en flaska Ramlösa eller Lättöl med oss efter lunchen. Mitt i natten sitter jag och pimplar lättöl direkt ur flaskan, det lärde jag mig för många år sedan att öl är bra mot gallvärk. Värken klingar av och sömnen infinner sig framåt morgonen.

28 oktober har jag tid hos Joakim, fysioterapeut på Dalens Rehab. Han är sen, ser sliten ut. Han lyssnar på mig och försöker hitta var det onda sitter. Jag har mycket ont när jag rör min högra arm. Joakim vill inte ge mig några rörelser, värken måste ge med sig först. När jag kommer till honom nästa gång så är det 11/11, och han säger att han inte kan hjälpa mig, men vill att jag blir undersökt av en expert på axlar, som undersöker med ultraljud. Råkar få en återbesökstid hos Charles Vibenius  den 13/11. Han visar hur en biceps är avsliten uppe vid axelkulan, en annan sena mitt på armen är skadad. Jag behöver undersökas av Ortopedin och ber mig att ta kontakt med min husläkare, (som jag aldrig träffat), för att få en remiss till Ortopeden. Sedan är jag välkommen tillbaka för att jobba upp rörligheten. Om min läkare hade bekvämat sig med att läsa i min journal, då hade han sett Vibenius noggranna beskrivning över min skada. Istället skriver han en remiss till en annan ultraljudsundersökning… Fredagen före julveckan, ringer jag VC Bagarmossen, för att höra hur det går med min remiss till Ortopeden. Sjuksköterskan ska höra med läkaren, ringer tillbaka och säger att han inte tänker skriva någon remiss…..Va? Det tjänar ingenting till, är ingen idé! Gissa om jag blir arg? Bara förnamnet.

Byt husläkare och skriv en egenremiss, säger Christina Doctare, läkare som bor i min korridor. Jag skriver en egenremiss, även om det bär emot. Anmäler min skada till Trygg Hansa där jag har en 55+ olycksfallsförsäkring.

Efter några dagar får jag ett brev från Trygg Hansa. ”Den skada som hade åstadkommits, var ingen olyckshändelse, vilket kvalificerar för ersättning. Skadan kunde ha uppkommit av överansträngning, ensidiga rörelser alternativt förslitningar”. ”För att det ska ses som en olyckshändelse, så ska man ha skadats av något utifrånkommande, som gata eller trottoar.”

Hur väljer man sina strider?

Idag ringde jag Dalens Rehab och fick en tid hos Vibenius nästa vecka. Jag måste få hjälp med att komma igen. Får inte tappa gnistan. Det här är inte den enda surdegen från 2019. Det kommer lite hipp som happ.

Får inte köra bil längre pga min grönstarr. Återlämnandet till en girig bilförsäljare är en annan strid som jag inte orkat att ta än.

Att få en kraftig allergichock i augusti…det blev en strid, som jag just återhämtar mig ifrån.
Flera  Jeremiader kommer, för den som orkar… Var minut ska vi ta vara på!

Om inst1

Lutheran Pastor. Peace work mostly in Middle East. Engaged in work with refugees
Det här inlägget postades i CPT, Flyktingar, Fred, Hebron, hjälparbete, Kyrka, Lesbos, Palestina, Sabeel, Svenska kyrkan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att välja sina strider…

  1. Zoltan Tiroler skriver:

    Mycket välskrivet och tyvärr en slående beskrivning av läget i vårt land. Byråkrati
    brist på resurser och empati. Ledsamt. Hoppas att du orkar kämpa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.